Höstens fjärde vernissage lördag 14 november kl. 12-16
Utställningen pågår till 6 december.

Följ oss gärna på Instagram och Facebook för mer kontinuerlig och uppdaterad info om öppettider och annat.

Sara Arvidssons recension i Göteborgsposten 18 november 2020

Anna Persson
Anna Persson
Jörgen Svensson
Det är första gången som Jörgen Svensson och Anna Persson ställer ut tillsammans på ett galleri. Trots helt skilda konstnärskap tror de att det ska kunna fungera. Båda har var för sig långa karriärer inom konsten med ett flertal utställningar i Sveriga och utomlands.

Anna Persson
På utställningen visar Anna Persson filmen TICK TAC 0.2 och en större teckningsinstallation STATIONSOMRÅDE. Verken handlar om tillståndet mellan det logiska och det ologiska. Om det vi inte riktigt kan förstå och förklara, där en omedvetenhet möter en annan omedvetenhet.
I filmen TIC TAC 0.2 visas en ung balettdansare som befinner sig mellan de styrda och de okontrollerade rörelserna. I både tics och dansövningar finns en inneboende upprepning som är mycket energikrävande och kräver ett stort fokus samt inte minst koncentration för att dämpa eller utföra. Den tecknade bakgrunden både styr och följer med flickans rörelser precis som yttre händelser påverkar och oss människor på olika sätt.
”Jag ser mina verk som ”stationer”, i den meningen att de är en uppsamlingsplats för intryck komna från olika världar. Tillsammans bildar de ett nytt sammanhang och får också nya innebörder. Man kan t.ex. vid ”Stationsområde” läsa in referenser från vetenskap, alkemi men även från klassisk konst. Man kan också se en ambition att bringa någon slags ordning i detta samlande, som om jag själv inte riktigt vet vad jag ska göra med det. Eller som när man städar garaget och hittar något som” man inte vet vad det är men känner intuitivt att det är något man vill spara och lägger det på ett speciellt ställe.”

Jörgen Svensson
På 1990-talet blev Jörgen Svensson uppmärksammad för sina stora konstnärliga projekt som tog plats i samhällsrummet. Han kom att definieras som en pionjär inom det som senare kom att kallas för relationell estetik. Men i sin ateljé experimenterade Jörgen även med sitt måleri. Där sökte han en annan plattform och andra referenser än det traditionella måleriet. Detta var under en tid där rågången mellan konsthantverk och konst var djup och konfliktfylld. Det utgjorde en lockelse för Svensson. Genom att måla med kanyl istället för pensel kom han nära broderiet och det textila. Kanylen symboliserade även något viktigt för Svensson. Han växte upp under 1960-talet i en mycket segregerad bruksort i Värmland. Flera i hans generation gick under i missbruk. I utställningen på Göteborgs konstförening kan man se prov på Svenssons måleri. Själv säger han:
”Det sätt jag målar på rymmer mycket av det som är min bakgrund och som är viktigt för mig. Jag hade konsthantverk runt om mig. Alla kvinnor i min närhet under uppväxten sydde och broderade. Projekten jag gjort har givit mig något annat men det blev slitsamt att hela tiden jaga finansiering. Det gick också med tiden inflation i den typen av konst och då blev det ointressant för mig. Jag ska inte säga att det är helt slut med projekten. Håller på med några idéer, bland annat håller jag och den amerikanske konstnären Alfredo Jaar på att försöka sy ihop något tillsammans. Men oavsett om jag målar eller gör projekt så är frågeställningarna och de teman som jag jobbar med i stort sett desamma.”