Välkomna till vårens tredje vernissage, nu på lördag 20 mars
Lars Göran Nilsson
(f 1954) är utbildad på Valands konsthögskola 1981-84 och Konstakademien i Köpenhamn 1984-86.
Utställningen har fått namnet ”Reservoarer”.
Lars Göran Nilsson beskriver sig själv som i första hand målare. Jag arbetar förutsättningslöst, säger han, men det uppstår ett tema som kan refereras till utställningens titel. Reservoarer kan översättas till inhägnader, skiktningar, enklaver. Politiker hävdar ofta allas lika värde. Men ta spårvagnen mellan Bergsjön och Långedrag och se skillnaden. Tio år längre livslängd i Långedrag. Eller åk till Stockholms norra förorter. Där lever man tillsammans över generationsgränserna. Åtta personer i en trea, inga fasta jobb, låga löner. Vidgande klyftor. Segregering. Skolor med vinstintresse.
Jag målar för att jag är målare, säger han. Jag raspar på mina målningar med kol. Det blir figurer. Människor. Reservoarer.
Läs recension av Olle Niklasson på omkonst.se
Sian Hedberg
Jag studerar fotografi på HDK-Valand men använder bilden mer som ett objekt och arbetar med kontexten för att förstärka det jag vill förmedla. Genom konsten talar jag om sånt som inte får plats i orden. Jag återskapar känslor och upplevelser, gör dem till något mer greppbart för att jag själv och andra med samma erfarenheter ska kunna få perspektiv. Även för att de som inte har någon relation till ämnet ska kunna få en chans att förstå. Jag jobbar för att återskapa känslorna, men på ett mer kontrollerat sätt, och försöker skapa en atmosfär där en får känna, pausa och kanske hinna ikapp. Ofta kretsar mina arbeten kring psykisk ohälsa och andra oformbara känslor.
Utställningen på Göteborgs konstförening behandlar olika typer av minnen, grumliga bilder och fragment av händelser och känslor i olika former. Jag vill skapa en atmosfär, ett inre rum, lite som ett arkiv. En värld där betraktaren får leta sig fram, gå nära och titta noga eller backa tillbaka och se helheten. Jag arbetar med lager, ljus och skuggor. Lådor som innehåller olika frysta minnen och små bubblor med fragment av händelser. Större transparenta bilder som är förvrängda, som ett mos, som alla minnen i ett.
Och jag vill låta personerna i lokalen gå in i sin egen minnesbank, kanske återuppliva det som glömts bort eller skapa nya berättelser och fantasier. I tidigare projekt har jag fokuserat på t.ex min upplevelse som transperson, psykisk ohälsa som ångest och depression, självkänsla, identitet och suicid.
Följ oss gärna på Instagram och Facebook
för mer kontinuerlig och uppdaterad info om öppettider och annat.
